Den nittiotredje boken som jag har läst ut i år är "The Stasi Poetry Circle" (2022) av Philip Oltermann, ett verk jag spontant fick låna av en av mina chefer på Försäkringskassan. Boken skildrar hur östtyska Stasi 1982 satt upp en litterär cirkel för att skriva och diskutera poesi i ett försök att lättare kunna avslöja försåtlig kritik mot staten. Visserligen uppmuntrades läsning och beläsenhet överlag bland "de skrivande tjekisterna" men grundorsaken var alltså att finna ytterligare några skickligt dolda dissidenter. Denna litterära cirkel leddes av Uwe Berger, känd östtysk poet (och angivare för Stasi). Han lämnade rentav rapporter på medlemmarna i det lilla sällskapet och vad deras dikter kunde tänkas säga om deras egna åsikter. Intressant är även författaren Oltermanns försök att spåra upp flera av de inblandade och hur dessa reagerar på hans trevare. Ytterst är det förstås en berättelse om det alltmer absurda klimatet i Östtyskland under landets sista år. En av de gamla Stasi-män som Oltermann intervjuar, anmärkningsvärd på så vis att han utan problem anpassat sig till livet efter DDR medan hans gamla kollegor exempelvis säljer tidningar i gatuhörn, förklarar att tiden i Stasi var den lyckligaste i hans liv då han kunde slöa lite som han ville, läsa massvis med böcker och se drösvis med beslagtagen film (inklusive porrfilm). De som skulle granska medborgarna hade sålunda inte alltid koll på sina egna anställda. Mycket underhållande men även informativt om en episod från det sena kalla kriget som jag aldrig hade hört talas om överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar