Den sextiosjunde boken som jag har läst ut i år är "Oostende 1936" (2014) av Volker Weidermann. Den svenska undertiteln är "Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll" medan den tyska, och bättre, titeln är "Vänskapens sommar". På vilket sätt mörkret föll 1937 vet jag inte direkt för saker blev väl mer akuta för t.ex. de båda huvudpersonerna 1938 (Zweig kunde inte vistas i Österrike och Roths hälsa försämrades än mer). Egentligen är det en lite problematisk bok, om än trevlig. Det är nämligen så att så värst mycket "Oostende 1936" har författaren inte att jobba med. Det är nämligen bokens huvudtema: Stefan Zweig är i Oostende i juli 1936 och lockar dit Roth så de kan jobba lite ihop (det går rätt bra) samtidigt som även andra tyska exilförfattare också dyker upp. Hur många sidor i den 174 sidor långa boken skildrar orten den sommaren? 30? Ens det? I övrigt blir det förhistoria om Stefan Zweig och Joseph Roth och därefter får vi även följa dem fram till Roths död 1939. På så vis är därmed titeln lite missvisande och det blir i grunden en fritt irrande essä om två vänner under sina sista år tillsammans. Dock inte ointressant eftersom vi här exempelvis får möta den charmerande unga Irmgard Keun som väljer att inleda en relation med den vid det laget gravt sönderdruckne Roth. Kärlekens vägar äro outgrundliga. Halvannat år varade det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar