Chefen fru Ingeborg

 

Den tjugoåttonde boken som jag har läst ut i år är "Chefen fru Ingeborg" (1924) av Hjalmar Bergman. Romanen utspelar sig i Stockholm men har tydliga kopplingar till Wadköpings universum. Vi möter här den 45-åriga änkan Ingeborg Balzar, chef för modefirman Jacques Balzar. Tanken är dock att den "gamla" fru Ingeborg ganska snart ska lämna över verksamheten till sonen Kurt. En av hennes bästa vänner är för övrigt även Julia Koerner, dottern från "Swedenhielms", som på olika vis ställer till besvär för henne. Berättelsen är uppdelad i fyra "årstider" och börjar med att fru Ingeborgs dotter Suzanne förlovar sig med Louis de Lorche, tidigare känd från "Markurells i Wadköping". Vi möter inte bara Louis de Lorche, sonen till den ruinerade och svindlande häradshövdingen, utan även hans mor Elsa, född Battwyhl, som Markurell brukade omtala som "den fina lilla människan". Förnedring och fattigdom har förändrat mor och son mycket. Elsa är i förtid åldrad och bor på ett inrättning för fattiga änkenåder där hon gör textilarbeten som hon, ironiskt nog, säljer till firma Balzar. Louis har förvisso blivit löjtnant men plågas av alkoholism och galopperande skulder. Trots det mindre fördelaktiga partiet välkomnar fru Ingeborg de Lorches in i familjen men ytterligare förvecklingar följer och läsaren för även uppleva en skogsbrand anlagd av en tidigare anställd som blir en egen berättelse i berättelsen. Därefter genomgår fru Ingeborg en rad inre förändringar som pekar mot ett tragiskt slut. Det är ett anmärkningsvärt fint kvinnoporträtt som görs av fru Ingeborg och exempelvis Mona Malm, som gestaltat fru Ingeborg i en TV-serie, har påpekat hur bra han var på att gestalta kvinnor. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Henry Greffuhl (1848 - 1932), förebild för hertigen av Guermantes. 

På sidan 20 – 40 i tredje delen, ”Kring Guermantes”, skildras Francoises diskussioner med husets övriga tjänstefolk om platser, om sin gamla hembygd kring Combray och om familjen Guermantes och deras titlar. Berättaren reflekterar själv över den familj som han nu ofta skymtar då han bor så nära den. Vi får en yttre beskrivning av hertigen av Guermantes och dennes vanor i grannlaget, exempelvis hur han får hästar förevisade för sig på innergården. Berättare får biljett till operan och reflekterar åter något om finansaristokratins och bördsaristokratins olika sätt att umgås i sällskapslivet.