Jonas och Helen/Kerrmans i paradiset

 

Den trettionde boken som jag har läst ut i år är en volym ur Hjalmar Bergmans samlade skrifter (1952) som omfattar romanerna "Jonas och Helen" (1926) och "Kerrmans i Paradiset" (1927). Den första romanen utspelar sig i Paris 1888 och beskriver en gryende kärlekshistoria mellan Jonas Kerrman, oäkta son till officeren J A C Loewen (bror till huvudpersonen i novellsamlingen Loewenhistorier) och fröken Helen Bourmaister, kommen ur en rik bankirfamilj i Wadköping. Det är överlag en ganska charmig roman som beskriver alla turer i en ungdomsförälskelse och det förekommer även en del oväntade vändningar, särskilt mot slutet. 

"Kerrmans i Paradiset" utspelar sig åren precis före och under första världskriget. Jonas och Helen har varit gifta i uppemot 25 år och slentrianen börjar infinna sig, även om de fyra barn de fått livar upp tillvaron. I bakgrunden finns även en maktkamp angående ordföranderollen i banken Arnfelt, Bourmaister & Co då Jonas svärfar nu är beredd att dra sig tillbaka. Vi möter även den gamla A O Arnfelt och hans demoniske sonson Mikael, samme som mördades i slutet av "En döds memoarer" och båda dessa utgör minnesvärda figurer i romanen. Även här många och spännande turer kring de nu medelålders Jonas och Helen. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Gustave Caillebotte, Rue de Paris, temps de Pluie (1877). 

På sidan 61 - 72 i tredje delen, "Kring Guermantes", skildras hur berättaren varje dag väntar på hertiginnan de Guermantes, till den grad at hon blir irriterad på honom. Vi får även veta lite om Francoises reaktion på detta samt vad hon egentligen tycker om sin unge herre.