Swedenhielms/Patrasket

 

Den tjugosjunde boken som jag har läst ut i år är en volym av Hjalmar Bergman som innehåller pjäserna "Swedenhielms" (1923) och "Patrasket" (1928). Det är två ganska olika pjäser i helt olika miljöer. Den första pjäsen handlar om familjen i titeln och har även en vag koppling till Wadköpings-universumet då dottern Julia även figurerar i "Chefen fru Ingeborg" (1924) samtidigt med några Wadköpings-profiler. Familjen Swedenhielm består av fyra högst egenartade individer: Pappan Rolf, uppfinnare och mycket annat, sonen Rolf junior, ingenjör, sonen Bo, officer samt dottern Julia Koerner, skådespelerska. Som extra familjemedlem finns även hushållerskan Boman som egentligen är Swedenhielms svägerska, syster till den i förtid avlidna hustrun. Familjen tror på att livet ska levas glatt men då pengarna kommer in något oregelbundet så innebär det även att man stundtals skuldsätter sig och ofta är det den rådiga Boman som får hantera detta. Då det länge ryktats om att Swedenhielm Sr är påtänkt för ett Nobelpris hoppas familjen att detta äntligen ska lösa alla problem. Ur skuggorna träder dock samtidigt Swedenhielms gamle dibroder, procentaren Eriksson, och en skandal hotar att förmörka tillvaron för familjen. Det är en berättelse som onekligen gör sig bättre i pjäsformat (jag har sett minst ett par versioner på TV) då mycket av de rappa replikerna kommer bättre till sin rätt på en scen. Dock en tänkvärd berättelse om äta, heder och moral som tål att läsas. 

Berättelsen "Patrasket" utspelar sig i en helt annan miljö, bland tyska judar i en namnlös stad. Till en avlägsen släkting kommer över Atlanten Joe Meng och hans familj i förhoppningen om att börja om på nytt. Släktingen är dock inte trakterad av besöket och gömmer sig varefter familjen Meng får klara sig bäst den kan i släktingens övergivna gamla butik. En del dråpliga förvecklingar följer innan ett relativt lyckligt slut nalkas. Även här en intelligent komedi om judarnas särskilda roll i samhället i egenskap av "den andre" och även figurera ibland kan bli något pastischartade så är det ändå människor i all sin komplexitet. 

Och så... dagens Proust!

Ovan: Porträtt av Sarah Bernhardt från 1876, målat av Georges Clairins, som även är omslagsbild till den volym jag nu läser. 

På sidan 8 - 20 i den tredje delen, "Kring Guermantes", skildras hur berättarens familj har flyttat några kvarter för att mormodern behöver bo högre upp och få mer luft. Francoise lider i början av flytten men vänjer sig snart. Vi får följa lite av hennes tankar och hur hon etablerar en vänskap med den vänlige och intelligente grannen Jupien, före detta västskräddare som blivit tjänsteman. Då familjen bor i en del av ett palats som ägs av familjen Guermantes så reflekterar berättaren om hur magin riskerar att försvinna när han nu kommer närmare denna familj rent rumsligt.