Den tjugosjätte boken som jag har läst ut i år är "I skuggan av unga flickor i blom" (1919) av Marcel Proust. Om jag lite putslustigt skulle sammanfatta boken så skulle det bli "Berättaren flänger runt i Paris och umgås i societeten och mest med familjen Swann och ett tag tror han att han är kär i dottern Gilberte. Sedan åker han tillbadorten Balbec där han blir kvar resten av boken och så träffar han Albertine". Och skulle man gå efter den yttre handlingen så händer det onekligen inte särskilt mycket i Prousts böcker. Det är istället på de inre planet, med filosofiska utläggningar eller tillbakablickar som handlingen tilldrar sig. Berättaren växer en aning under bokens gång och han gör många reflektioner, ibland brådmogna, kring kärlekens irrgångar. Att berättaren på andra områden är ganska omogen framgår ganska ofta. Precis som första boken så är det här ett verk som kräver ganska mycket tålamod med exempelvis en utförlig beskrivning av hur en viss person sätter sig vid ett bord och vad han eller hon beställer och liknande småsaker som berättare läser ut mycket av. Men mest handlar ju romanen om kärlek. Dock är det förstås för oss som är lite inlästa på Proust en smula roande att veta att den verkliga förebilden för Albertine var en man, Alfred Agostinelli (1888 - 1914), som Proust var förälskad i.
Och så... åter dagens Proust!
.jpg)
Ovan: Badorten Le Havre mot slutet av säsongen.
På sidan 562 - 84 i andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom”; skildras berättarens besvikelse efter den misslyckade kyssen. Han funderar på att istället satsa på Andrée men inser att hon är för lik honom själv. I övrigt jämför han medlemmar i den lilla gruppen och hur han mindes dem efter vistelsen. Säsongen tar slut och badgästerna skingras under loppet av någon vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar