Den femtionionde boken som jag har läst ut i år är "Denkwürdigheiten, Band 4: Jugend- und Diplomatenjahren" (1931) av Bernhard von Bülow. Denne man (1849 - 1929) styrde som rikskansler tyska kejsardömet 1900 - 1909 och var även senare något aktiv, exempelvis försökte han förgäves hindra Italien från att ansluta sig till ententen under första världskriget. Omedelbart efter kriget påbörjade han sina memoarer som var klara omkring 1926 och där villkoret för förlaget var att de skulle utges först efter hans död vilket även innebar astt han skrev fritt ur hjärtat om människor och händelser. Den bok jag läst är fjärde bandet men den tar alltså upp den tidigare delen av hans liv och därför valde jag att läsa den först. Vi följer von Bülow från barndomen och ungdomen via tiden som soldat i fransk-tyska kriget och sedan vidare på hans väg in i diplomaternas värld. Familjen von Bülow var på intim fot med släkten von Bismarck och vi får därmed porträtt av "riksenaren" Otto von Bismarck och dennes familj samt av flera andra av samtidens prominenta politiker och statsöverhuvuden vilka von Bülow till och från träffade. Vi möter personer som tsar Alexander II och hans premiärminister Gontsjarov, gamle kejsar Wilhelm I, brittiske premiärministrarna Gladstone och Disraeli, Gambetta och flera andra i samtiden bemärkta. Det är en gammal historiker mycket fascinerande läsning. Sista delen av boken skildras det ödesdigra 1888 då Tyskland hade tre kejsare. Gamle Wilhelm I dog i mars 1888 och hans redan dödssjuke son Friedrich satt i 99 dagar innan den unge Wilhelm II tog över. Därefter följer det krisartade 1890 då Bismarck avgår och "återförsäkringsfördraget" med Ryssland inte förnyas varvid Ryssland snart gått i allians med det republikanska Frankrike. I sista kapitlet har von Bülow funnit sig väl tillrätta som ambassadör i Rom men kallas hem till Berlin för att ganska motvilligt bli statssekreterare enligt kejsarens önskan. Det tog tid att läsa 700 sidor på ålderdomlig tyska men det var mödan värt och inte alltför svårläst ändå.
Och så... dagens Proust!
På sidan 299 - 311 i femte delen, "Den fångna", beskrivs hur Madame Verdurin nu börjar planera för Charlus fall i den lilla kretsen. Medan denne pratar med en general och berättaren diskuterar Kant med en professor så ber Madame Verdurin Brichot att distrahera Charlus. Hon ska under tiden ta Morel åt sidan och varna honom för baronens fördärvliga inflytande. Charlus och Brichot går ut och röker en cigarr medan de pratar om silver och berättaren reflekterar över förändringar i rum över tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar