Den femtioåttonde boken som jag har läst ut i år är "Norwegian Wood" (1987) av Haruki Murakami. Den medelålders Toru Watanabe hör på ett flyg en orkesterversion av Beatles "Norwegian Wood" och flyttas tillbaka i tiden, till det sena sextiotalets Tokyo. Efter att han förlorat en barndomsvän möter han i Tokyo dennes före detta flickvän, Naoko, och de får en mycket nära relation efterhand. Det hela kompliceras dock av att Naoko efterhand hamnar på ett ganska egenartat mentalsjukhus där den besökande Watanabe också möter en annan patient, den originella Reiko Ishida. Det är även hon som framför "Norwegian Wood" och andra stycken på gitarr. Samtidigt blir även en skolkamrat, Midori Kobayashi, mer och mer intresserad av Watanabe. Även flera andra personer kring Watanabe, såsom överklassaren Nagasawa, påverkar dennes liv. Det är en skir och vacker historia om kärlek, vänskap och bräcklig ömhet (exempelvis i sexscenerna, som kan vara de gulligaste jag läst i någon roman, någonsin) berättat av den nu äldre Watanabe. Dock är vissa stämningar rätt svåra att beskriva så jag rekommenderar snarare den som är extra intresserad att läsa boken.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Maria Sophie av Bayern (1841 - 1925), i verkligheten den sista drottningen av Kungadömet De båda Sicilierna.
På sidan 285 – 99 i femte delen, ”Den fångna”, skildras hur Monsieur Verdurin en sista gång snäser av Saniette precis efter konsertens slut. Denne går därifrån men faller ihop gården, drabbad av slag. Verdurin bagatelliserar detta men Saniette dör två veckor senare. Gästerna börjar troppa av och alla tackar Charlus utan att ta hänsyn till Madame Verdurin. Charlus har ett långt samtal med sin släkten, Madame Montemart, och denne ger henne lektioner i estetik och skryter om festen samtidigt som de kommer överens om att Morel ska spela hos henne vad det lider. Efteråt talar Charlus med Madame Verdurin och betonar hur bra det var att de inte bjöd Madame de Molé. Man noterar att drottningen av Neapel har glömt sin solfjäder. Dock är Madame Verdurin rasande över Charlus attityd och hela hans sätt att behandla henne i samband med festen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar