Den femtiosjunde boken som jag har läst ut i år är "I Was a Robot" (1999) av Wolfgang Flür. Någon vecka innan jag köpte den hade jag aldrig hört talas om verket ifråga trots att det varit utgivet i 25 år. Med andra ord kastade jag mig över boken som gav en del intressant information om denna så hemliga och utåt sett opersonliga grupp. Vi får följa Flür från det han föds i trakten av Düsseldorf (där han ännu bor) 1947, via livet som trummis i olika band på sextiotalet, och fram till att han 1973 blir medlem i Kraftwerk som vid den tiden bara består av Ralf Hütter och Florian Schneider. Därefter skildras Kraftwerks klassiska era som egentligen inleds då även Karl Bartos blir medlem. Så värst många (läs: inga) skandaler att beskriva finns inte men vi får veta lite om relationerna mellan medlemmarna och hur Hütter/Schneider ändå höll i taktpinnen och nog inte alltid behandlade Flür/Bartos rättvist i ekonomisk mening. Senare blev även den förstnämnda duon mer och mer intresserade av cykling och Flür tappade intresset och ramlade ut ur gruppen. Vi får sedan även följa hans senare karriär och, då det jag läste var andra utgåvan med nya stycken, Hütters och Schneiders ilskna reaktioner på boken vilken de försökte stoppa. Känns dock en smula udda att i boken läsa om själva boken. Men intressant. Överlag framstår Flür som en älskvärd person som bjuder på sig själv och med en sund hållning till livet.
Och så... dagens Proust!
På sidan 269 – 85 i femte delen, ”Den fångna” iakttar berättaren Madame Verdurin, med händerna framför ansiktet, medan framförandet pågår. Han tittar även på andra besökare samt musikerna medan han reflekterar över Vinteuils liv och musik. Han tänker givetvis även på Albertine. Det blir paus. Under andra halvan tänker han åter på Vinteuils liv och på dennes dotter och på hur far och dotter har påverkst varandra innan framförandet är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar