Den fyrtiosjätte romanen som jag har läst ut i år är "Barbara oder die Frömmigkeit" (1929) av Franz Werfel och det är sannerligen en av de mest storslagna och annorlunda romaner jag har läst på länge. Tyvärr finns romanen bara på tyska samt i en ganska svåråtkomlig engelsk översättning ("The Pure in Heart", 1934) men den är väl värd att läsa. I slutet av tjugotalet möter vi den stillsamme skeppsläkaren Ferdinand R på en kryssning. En av passagerarna, en manusförfattare, har i veckor iakttagit Ferdinand och fascinerats av hans ovanliga personlighet. Nu ser denne man hur Ferdinand vid skeppets för utför en märklig ritual där han släpper något i havet och därefter rullas Ferdinands historia upp i tillbakablickar.
Dennes föds som son till en officerare, ofta kallad "översten", som gift sig med en yngre och rik kvinna. Ferdinand är tillgiven sin far och mor men hans stora glädje i livet är barnjungfrun Barbara (modellerad efter Werfels egen barnjungfru med samma förnamn). En rad omständigheter gör dock att Ferdinand förlorar sina föräldrar och hamnar hos en moster som mest vill ståta med att hon adopterat en släkting. Barbara följer dock med. Senare vandrar Ferdinand ut i livet och hamnar först på en kadettskola (vilket han hatar) och sedan på prästseminarium innan han även ger upp detta. Vännen Engländer hjälper honom dock därifrån och börjar finansiera en läkarutbildning för honom innan det stora kriget bryter ut 1914. Även här hamnar Ferdinand i en rad förvecklingar och Steidler, en plågoande från kadettskolan, skickar honom till det hopplösa frontavsnittet "Ferdinandowska III".
Efter ytterligare turer följer bokens centrala parti, en över 300 sidor lång skildring av Wien under kejsardömets sista tid i augusti till november 1918. Han hamnar i café "Pelarsalen" och träffar där en enastående rad "kafépolitiker", romantiska revolutionärer och svärmare såsom sin gamle vän Roland Weiss (troligen ett porträtt av Egon Erwin Kisch) och Gebhart (porträtt av psykoanalystikern Otto Gross) samt Kracny, poeten som aldrig betalar och har alla sina dikter i huvudet. Ärlig som han är meddelar han sina överordnade att han deserterar men i det sönderfallande kejsardömet tar ingen notis om detta och Ferdinand dras i en virvel av märkliga händelser till den dag på republiken proklameras framför parlamentsbyggnaden 12 november 1918. Werfel var själv i Wien vid denna tid och har ingående och detaljerat skildrat stämningarna i staden under perioden.
Därefter knyts säcken på ett fint vis ihop då vi får följa Ferdinands mer stillsamma liv efter kriget och ett par viktiga beslut. Allt som allt en oerhört imponerande och storslagen roman som jag länge kommer att bära med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar