måndag 7 juli 2025

1974

 


Den trettiosjätte boken som jag har läst ut i år är "1974" (1999) av David Peace. Den Yorkshire-födde författaren är även känd för The Damned United och i modernare tid för en trilogi om Japan, där han bodde i 20 år. Hans huvudverk anses dock vara "The Yorkshire Quartet" som skildrar korruption, seriemord och allmän hopplöshet i ett ogästvänligt grevskap under 70- och 80-talen. Huvudperson i romanen är kriminalreportern Eddie Dunford, hemkommen efter en tid i London, som börjar rota i en rad försvinnande av unga flickor. Givetvis dras han snabbt in i en härva och en nedåtgående spiral av grymhet och våldsamheter. Hårdkokt och effektivt och ändå väldigt lättläst. 

Och så... dagens Proust!

 Ovan; Originaltryck av "Den unge Werthers lidande", som berättaren reflekterar över. 

På sidan 232 – 256 i sjunde delen, ”Den återfunna tiden” skildras slutklämmen på tankarna om konst och sedan glider författaren istället över en lika snårig tankekedja om kärlekens irrgångar medan han väntar på att bli mottagen i salongen


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar