Den fyrtioandra boken som jag har läst ut i år är "Maigret på semester" (1961) av Georges Simenon. Det är för övrigt otroligt länge sedan jag läste något av den produktive belgaren och det var roligt att bli påmind om hur charmiga och lättlästa, om än dystra Maigret-deckarna, är. Kommissarien är på semester i Bretagne men hans fru blir sjuk och han får fördriva tiden bäst han kan. En nunna på sjukhuset där hans fru vistas smugglar till honom en lapp om en annan patient men redan dagen efter dör denna patient och motvilligt men nyfiket börjar Maigret nysta i händelsen. Under tiden möter han även den lilla stadens mer bemärkta personligheter och en stillsam duell utkämpas mellan Maigret och en av dessa. Som vanligt en bra och psykologiskt inträngande deckare med dystert slut.
Och så... dagens Proust!
Ovan: "På spaning efter den tid som flytt" som serie.
På sidan sidan 361 – 382 i sjunde delen, ”Den återfunna tiden” skildras hur Bermas dotter och svärson försöker komma in på festen för att åtminstone hälsa på Rachel sedan Berma själv dragit sig tillbaka. Berättare beskriver hur olycklig hertiginnan är då hennes make nu berdrar henne med Madame de Forcheville, det vill säga Odette. Hertigen, som annars inte längre går ut, dyker en kort stund upp på festen. Han reflekterar över hur högadeln i mycket förlorat sin ställning i societeten och relaterar hur han senare fått svårt att träffa Odette på grund av hertigens kontrollbehov. Han talar med andra om Gilberte som verkar på väg till en annan bal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar