Den fyrtiotredje boken som jag har läst ut i år är "Maigret gillrar en fälla" (1957) av Georges Simenon. Till skillnad från många andra Simenon-böcker där kommissarien stillsamt gnetar med ett eller annat mord så är detta en nervig historia där man försöker spåra en seriemördare i dallrande sommarhett Paris. Det blir många misslyckade försök och oväntade vändningar innan Maigret även kan få fast en ganska ovanlig mördare. En riktig bladvändare som jag läste på nolltid.
Och så (för sista gången)... dagens Proust!
Ovan: Proust numera även som serie.
På sidan sidan 382 – 400 i sjunde delen, ”Den återfunna tiden” skildras hur Gilberte närmar sig berättaren lagom då han tror att hon ska gå. Hon har med sig sin sextonåriga dotter som ser ut som hon själv som ung och föreställer berättaren för henne då hon tror att de kan ha glädje av varandra. Berättare hälsar förstrött då hans huvud är fullt av tankarna på den bok han ska skriva för att skildra den tid som gått. Medan han lägger ut texten om detta skrider han genom salongen och ser hertigen av Guermantes en sista gång och reflekterar över hur han och alla andra omkring honom rör sig genom tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar