Den fyrtiofemte boken som jag har läst ut i år är "Simenon - människan och gåtan" (1994) av Pierre Assouline. Enligt gamla anteckningar lånade jag boken på bibliotek 18 maj 1995 och köpte den senare på bokresa 26 februari 1997 så jag bör väl ha läst den minst två gånger men då inte sedan nittiotalet. Så nu var det dags igen. Assouline har skrivit om flera stora kulturpersonligheter i den fransktalande världen och när han började denna biografi så levde ännu Simenon. Generöst gav han denne tillgång till sitt stora arkiv med orden "Jag låter er hållas men jag tänker inte hjälpa er. Jag kommer heller inte att kräva att få läsa boken innan den går till tryck. På så vis är vi båda fria". Nu hann Simenon emellertid avlida hösten 1989, år innan boken blev klar. Det är en ganska traditionell men högeligen intressant biografi som följer Simenon från födelsen i Liége 1903 och fram till döden i Schweiz 86 år senare. Simenon framstår som något av en streber, ibland plump och okänslig men även väldigt vänfast. Det är kort och gott en människa med alla sina fel och förtjänster som möter oss i den tjocka men mycket lättlästa boken och vi får även bakgrund till en del av romanerna. Allt som allt av högsta intresse för den som hyser minsta böjelse för den stora belgaren och hans verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar