Den sjuttioåttonde boken som jag har läst ut i år är ”Electronic Body Music” (2024) av Yuma Hampejs och Marcel Schulze. Boken kom först på tyska 2023 och sedan i en ny och utökad upplaga på engelska 2024. Det 600-sidiga verket är ett kärleksarbete av två entusiaster som ville dokumentera Electronic Body Music (EBM, ibland kallat ”råsynt”) i Sverige innan flera av nyckelpersonerna hunnit försvinna. Parallellt med skildringen av scenen får vi även glimtar av författarnas egna mödor där idésprutan Hampejs (som talar tyska, engelska, spanska och svenska) intervjuade folk medan Schulze stod mer för sammanställning och skrivande. Det hela börjar i västra Tyskland, Düsseldorf och Frankfurt, och därefter även Belgien och norra England i slutet av sjuttiotalet. Vi möter EBM-legender som DAF, Die Krupps, Front 242, The Klinik, A Split Second, Nitzer Ebb och många andra. Den försiktiga tillväxten av scenen beskrivs och själva kulmen på denna åren kring 1990 innan EBM sedan åter föll in i att bli ren undergroundmusik. Nittiotalet blev dock en tuff tid för EBM-banden (på samma vis som för åttiotalets klassiska hårdrock) och scenen verkade ett tag i det närmaste utdöd men kom senare igång med en kombination av nya band (bland annat från Anhalt i östra Tyskland) samtidigt som de gamla legenderna åter började turnéra och hyllas av en yngre publik. Nutiden med en liten men ändå intensiv scen beskrivs med festivaler, radiostationer, fanzines samt allmän samvaro och sammanhållning. En mycket fin och varm bok där musik som vissa anser kall framställs med värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar