Den sjuttionionde boken som jag har läst ut i år är ”Kapucinerkryptan” (1938) av Joseph Roth. Skildringen av republiken Österrikies historia 1918 – 38 kom ut i färdigt skick bara någon månad efter ”Anschluss” i mars 1938 och blev även Roths sista roman. Vi följer här Franz Ferdinand Trotta, en syssling till den unge löjtnanten i ”Radetzkymarschen” under denne sorgslösa tid i förkrigstidens Wien och därefter genom världskrig och sammanbrott. Tyngdpunkten ligger dock på den bista efterkrigstiden. Franz Ferdinand var inte adlig, som sina släktingar, men familjen var dock burgen och har efter kriget förlorat merparten av sina pengar medan hans gamla vänner inom aristokratin, de som överlevt kriget, inte bara förlorat pegnar utan också titlar och inflytande. Franz Ferdinand ser hur ungdomskärleken Elizabeth, som han hastigt gifte sig med i september 1914, nu blivit en ”modern” kvinna som umgås i konstnärskretsar och gör lite som hon vill. Problemet är att hon även umgås med en del ganska ljusskygga figurer som mest verkar vilja plocka Trottas mor på de sista pengar hon har. Parallellt med detta skildras i bakgrunden republikens sammanbrott med Dolfuss diktatur och därefter nazisternas intåg, vilket blir bokens slutkläm. Franz Ferdinand Trotta är, likt Roth själv, en av dessa ”levande döda” som bara hjälpligt tar sig igenom tillvaron efter att hans världen i grunden störtat samman. Gripande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar