På kvällen 1 augusti 1876 spelade James Butler Hickok, för eftervärlden känd som ”Wild Bill”, stötpoker på Nutall & Mann's Saloon i Deadwood i Dakota-territoriet. Det blev för hans del en ganska bra pokerkväll förutom en incident då en berusad man, Jack McCall, slog sig ner vid en ledig plats och förlorade stora summor. Hickok bad honom till sist att för sin egen skull dra sig ur spelet men erbjöd honom dock en liten summa pengar till frukost. McCall tog pengarna och försvann, tydligen förödmjukad av situationen.
Kvällen därpå spelade Hickok åter poker på salongen. Då han var en ryktbar man hade han för vana att sitta med ryggen mot väggen och överblick över ingången men denna aftonen stod den enda lediga stolen vid hans ankomst med ryggen mot ingången. Hickok slog sig ner men ska ha varit en smula olustig, försiktig som han nu var. En bit in i partiet anlände McCall och gick direkt fram till Hickok, drog sin colt och skrek ”Fan ta dig! Här har du!” varvid han sköt Hickok i bakhuvudet på nära håll innan någon hann reagera. Hickok dog ögonblickligen.
Vilka kort Hickok hade i handen då han dog finns inte dokumenterat i några samtida källor och i tumultet som följde var det förmodligen ingen som lade märke till det. Från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet förekom dock ett till Hickok orelaterat uttryck som benämnde en viss kombination av kort som ”död mans hand”. Kombinationen kunde variera men var vanligen en kåk med tre knektar och två tior. Senare förekom även versioner med två knektar och två sjuor eller åttor.
Först 1926 dök påståendet som kopplade ”Wild Bill” till uttrycket ”död mans hand” upp i samband med att författaren Frank J Wilstach gav ut en biografi över Hickok. I boken påstods att Hickok vid sin död haft de två svarta ässen och de två svarta åttorna samt ett okänt femte kort i sin hand då han dog. En senare Westernhistoriker, Carl W Breihan, bättrade på historien ytterligare då han påstod sig ha talat med sonen till en man som plockade upp Hickocks kort och behöll dem. Sonen skulle senare ha ärvt korten som bestod av spader äss (med skoavtryck på), klöver äss, spader åtta, klöver åtta samt hjärter dam (med en liten droppe blod på sig). Det är oklart om Breihan någonsin kunde bevisa detta eller visa upp de omtalade korten.
McCall ställdes efter mordet inför en informell jury bestående av gruvarbetare och blev frikänd. Eftersom denna jury ansågs alltför oprofessionell ställdes han åter inför rätta och dömdes denna gång till döden. Han hängdes 1 mars 1877. Det påstods att då hans kista skulle flyttas 1881 så kunde man, vid en titt, notera att snaran ännu satt kring hans hals. Måhända är detta ännu en färgstark Western-skröna men kanske ändå mer troligt än berättelsen om ”död mans hand”. Dock har polisen i Deadwood idag på sig ett märke med just ”död mans hand”. Legenden lever.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Santa Maria del Fiore, domen i Florens, efterlängtat mål för berättaren.
På sidan 247 – 259 i första delen, ”Swanns värld”, skildras berättarens rum i badorten Balbec och den fascination han tidigare känt för denna del av Frankrike, särskilt taken på stormarna. Berättaren kom även in på resor till Italien, främst Florens och Venedig, men går sedan igenom de olika orterna i västra Frankrike. Han talar om hur man ibland kan ha för höga förväntningar på platser. Han beskriver en planerad resa till Venedig under en påsk som dock snöpligt avbokas då berättaren blir svårt sjuk av upphetsning och avårdes från andra resor. Istället blir det promenader på Champs-Élysées i sällskap med Francoise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar