Den nionde boken som jag har läst ut i år är ”På spaning efter den tid som flytt 1: Swanns värld” av Marcel Proust. Det är troligen fjärde, om inte femte, gången som jag läser den och det känns därför nästan lite konstigt att mer ingående recensera den. Boken hade refuserats av flera förlag, inklusive kända förlaget Nouvelle Revue Francaise där författaren André Gide bläddrat igenom manuset och rekommenderat att man refuserade det efter att ha hängt upp sig på några grammatiska missar. Han bad senare Proust om ursäkt. Till sist hade Proust, i samarbete med förlaget Grasset, betalat själv för publikationen. Efter att han blivit känd stannade Proust lojalt nog kvar vid Grasset.
Boken skildrar i huvudsak berättarens barndom men innehåller i början även den kända, för att inte säga uttjatade episod, där berättaren kombinerar den lille madeleinekakan med lindblomste och via smak- och doftsensationen drar sig till minnes en i och för sig obetydlig men dock återkommande episod från barndomens somrar i staden Combray. Den franska titeln på boken är egentligen mer ordagrant ”Åt Swanns håll” eftersom titeln anspelar på två promenadstråk som familjen har under sin vistelse i den lilla staden. Det ena stråket kallar de ”Guermantes-hållet” och leder åt den högadiga familjen Guermantes egendomar och deras slott (som de aldrig når fram till under någon av promenaderna) medan det andra stråket kallas ”Swanns håll” då det leder till Swanns egendom.
Charles Swann, ibland kallad Swann Jr då dennes far och namne varit god vän med berättarens morfar, är en man som sysslat med affärer och vars rikedomar fört honom ända in i de finaste salongerna. Detta är berättarens familj dock inte medvetna om då den till det yttre så blygsamme Swann besöker dem i Combray. Vid den tid då boken utspelar sig, i berättarens barndom, är Swann gift med en kvinna som hans familj ”inte ville ta emot” och har även en dotter, Gilberte, som familjen under en promenad ser i familjens park. Man ser även Swanns gåtfulla hustru tillsammans med en viss baron de Charlus. Berättaren blir tidigt fascinerad av Swann och dennes familj, en fascination som följer honom genom åren.
Vi möter berättarens myllrande släkt: Hans spydige morfar, den egensinniga mormodern och hennes skvallriga systrar, onkel Adolphe som efter ett uppträde stöts ut ur gemenskapen, den ständigt sängliggande och enligt henne själv väldigt sjukliga tante Leonie och hennes faktotum Francoise, berättarens ömma mor och hans av vädret uppslukade far. Vi möter även den lilla staden Combray och dess invånare.
I en längre utvikning, lite av en roman i romanen, skildras Swanns uppblossande kärlek till Odette de Crecy, den kvinna som efter många turer till sist blir hans hustru. Vi möter i samband med detta de nästan sällsynt brackiga och vulgära makarna Verdurin och deras salong samt flera av deras i stort sett lika brackiga vänner. Swann bjuds in till salongen av sina nya bekantskap Odette och då han börjat fatta tycke för henne så står han ut med de löjliga personerna som samlas vid Verdurins och intalar sig rentav att de är det bästa av umgänge trots att han är van vid att röra sig i aristokraternas salonger. Till sist kan Swann dock inte dölja en ökande avsmak för umgängesformerna och stöts ut samtidigt som han är hjälplöst förälskad i Odette. Efter många turer tycker han sig dock ha tröttnat på henne.
Boken rundas av med att berättaren, nu i tidiga tonåren, lär känna Swanns dotter Gilberte i Paris och åter ser dennes hustru då hon promenerar. Boken rör sig sedan åter tillbaka till nutid, den tid då berättaren sitter och ser tillbaka. Den som läser denna bok märker att Proust inte alltid lägger tonvikten vid de yttre händelserna. Även om det förekommer en eller annan liten spännande episod så är boken faktiskt på det hela taget ganska händelselös och det handlar ofta om vardagens lunk. Händelseförloppen utspelar sig snarare i flera av huvudpersonernas huvuden. Den som någon gång varit svårt och olyckligt förälskad kan gott och väl känna igen sig i det detaljerat beskrivna lidande som Swann genomgår. För den som har tålamod att läsa långsamt och reflektivt så innehåller denna bok mycket som var och en kan känna igen sig i angående känsloliv. För att lägga märke till detaljer och skiftningar krävs dock även en del omläsning, vilket jag nu praktiserat under loppet av 30 år.
Och så (igen)... dagens Proust!
Ovan: Slottet Petit Trianon nära Versailles, möjligt utflyktsmål för berättaren.
På de avslutande sidorna 280 – 295 i första delen, ”Swanns värld”, skildras berättarens fortsatta fascination för familjen Swann, till hans föräldrars irritation. I en längre utvikning skildras Bois de Boulogne där han ofta ser Madame Swann promenera eller åka i sin vagn. Utflykter till Trianon. Scenen växlar närmare bokens nutid och berättaren konstaterar vemodigt att vagnar byts ut mot hemska automobiler och att klädmodet växlat och boken avrundas med en reflektion över tidens gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar