"Wilhelm III"

 

Ovan: En ung Wilhelm von Preussen, före detta arvprins, 1920. 

Wilhelm von Preussen (som han kom att kallas) var tysk arvprins, son till kronprins Wilhelm, och kom under tre gånger under sitt liv nära en tron. Första gången var då den tyska monarkin kollapsade i november 1918. Hans släkting, rikskansler Max von Baden, försökte febrilt rädda monarkin genom att få både Wilhelms farfar och far, den allmänt impopuläre kronprinsen, att abdikera varvid Wilhelm skulle bli ny kejsare med Max von Baden som riksföreståndare. Detta föll dock dels på kejsarens utdragna motstånd och på att utvecklingen sedan fick regeringen ur händerna. 

Under loppet av tjugotalet blev den unge prinsen en populär figur i vissa tyska kretsar och han umgicks i paramilitära organisationer, såsom Jungstahlhelm, till farfar ex-kejsarens förtrytelse. Medan hans farfar och hans föräldrar dock tvingades leva i Nederländerna så studerade prinsen och hans bror, Louis Ferdinand, i Tyskland och höll hög profil. Prinsen levde ett typiskt adligt studentliv och utkämpade flera mensurer, duelle med värja. Monarkistpartierna såg honom som sin tronpretendent då ex-kejsaren och ex-kronprinsen, som ansågs ha "övergett skutan" i november 1918, inte var möjliga.

Redan som 18-årig, 1926, orsakade prinsen oavsiktligt en skandal då det kom fram att riksvärnets ÖB, Hans von Seeckt, bjudit in honom att delta i en militärövning. Kontroversen blev så enorm så att von Seeckt tvingades avgå. I sina memoarer påstod förre rikskanslern Heinrich Brüning, som regerade 1930 - 32, att han under sin tid vid makten planerade att försöka återinföra monarkin genom att låta president Hindenburg anta titeln "riksföreståndare" och därefter efterträdas av prinsen. Detta rann dock ut i sanden. Brüning är dock enda källan till detta påstående. Prinsens kärleksäktenskap med Dorothea von Salviati, systerdotter till en av ex-kejsarens hovmarskalkar, väckte familjens vrede. Paret hade gift sig hemligt 1933 och från familjen närvarade endast prinsens bror Hubertus som best man. Hans farfar och far krävde att han på grund av sin mesallians skulle uteslutas från tronföljden och att hans bror Louis Ferdinand skulle stå näst på tur efter kronprinsen. 

Ovan: Erwin von Witzleben (1881 - 1944), generalfältmarskalken som 1938 ville kuppa bort Hitler. 

Käbblet inom ex-kejsarfamiljen kunde betraktas som akademiskt men så var det inte i alla kretsar. I miljön kring generalfältmarskalken Erwin von Witzleben spelade prinsens äktenskap ingen roll. Han och hans aristokratiska och monarkistiska likar önskade en restauration av monarkin och närde långtgående planer på att kuppa bort och rentav mörda Hitler i samband med den uppseglande krisen i Sudetenland i september 1938 ("Septemberverschwörung") och att därefter göra prinsen till kejsar Wilhelm III i en konstitutionell monarki. Turerna är dunkla men även några politiker i det annars förbjudna socialdemokratiska partiet tycks ha varit införstådda med planerna och kuppmakarna ville även försäkra sig om brittiskt stöd genom garantier om att den gamla wilhelminska staten inte skulle återuppstå till punkt och pricka. 

Det hela slutade snöpligt, och senare blodigt, för många av de inblandade. Till kuppmakarnas förvåning kapitulerade England och Frankrike inför de tyska kraven i den så kallade Münchenöverenskommelsen och Hitler kunde fira en diplomatisk triumf. Prins Wilhelm sårades svårt såsom medlem i Wehrmacht under anfallet mot Frankrike 23 maj 1940 och dog tre dagar senare på sjukhus. Vid prinsens begravning i Friedenskirche i Potsdam 29 maj 1940 infann sig spontant 50 000 svartklädda personer för att hylla prinsen och Hitler, illa till mods, såg senare till att avlägsna alla medlemmar av kejserliga familjen ur försvarsmakten. Erwin von Witzleben deltog i 20 juli-attentatet 1944 och avrättades under bestialiska former 4 augusti 1944. 

"Septemberkuppen" 1938 förblir därmed en historisk kuriositet som kan roa den som pysslar med kontrafaktisk historia. Ponera att kuppmakarna mördat Hitler och att övriga nazister enligt führerprincipen böjt sig för en ny stark ledare. Hade vi sluppit ett världskrig? Förintelsen? En nygammal wilhelminsk regim hade hur som helst varit ett billigt pris i så fall. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: "5 O'Clock Tea", målning av David Comba Adamson från sent 1800-tal. 

På sidan 77 – 97 i andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom”, skildras åter en del promenader som berättaren gör på Champs Élysées och sedan hur han drabbas av särskilt kvävningsanfall varvid han ordineras olika former av alkohol. Dr Cottard undersöker honom och ordinerar bland annat lavemang och mjölk och trots familjens tveksamhet så visar sig detta fungera. Berättaren får en inbjudan från Gilberte om att dricka te hos familjen. Han intas av familjen Swann och dricker alldeles för mycket te med Gilberte och hennes väninnor. Han pratar politik och annat med Swann som visar honom vänlighet.