Kalle Anka i Östberlin

 Apropå den här nya blodiga (och för min del helt onödiga) filmen med Nalle Puh som kunnat göras för att upphovsrätten gått ut så kom jag att tänka på ett annat tillfälle då så definitivt inte var fallet. I åttiotalets Sverige var det inte helt lätt för nya tecknade serier jämte gamla inkörda favoriter såsom Kronblom, 91:an, Åsa-Nisse med flera. Omkring 1982 hade tidningen Svenska serier, som ville lyfta fram just nya svenska originalserier, gått i graven men tre år senare kom istället "Elitserien" som, på grund av anledning, endast kom ut i ett enda nummer 1985. 

Man marknadsförde tidningen med rubriken "Osnutna svenska serier" och huvudakt i första numret var en parodi på Kalle Anka. Jag tror att jag någon gång 1985 stod och tjuvläste tidningen både länge och väl i en butik (det var så lätt på den tiden) då jag är ganska säker på att jag inte hade den. De frejdiga tecknarna Mikael Grahn och Johan Andreasson skapade bland annat serien "Kalle Anka i Östberlin" (och jag har inför denna artikel letat på Internet men har bara hittat omslaget så kanske har detta dammsugits bort av skäl som framgår nedan) där Kalle och knattarna besöker östra sidan av muren varvid Kalle börjar montera upp en stor sprayburk. Då en av knattarna undrar vad han ska med den så får denne bara det föga Disney-aktiga svaret "ge du fan i det". 

Kalle åker därefter raskt längs Berlinmuren och lyckas på något vis spraya ett gigantiskt "Hoenecker är ett svin" varefter han prompt blir grundligt genomskjuten av rasande östtyska gränsvakter. Medan vakterna fortsätter peppra den redan flerfaldigt döde Kalle så syns ironiskt nog i bakgrunden ett officiellt porträtt av Hoenecker på en vägg och i denna serie är han då i form av en gris. 

Om detta tyckte Disney, som det skulle visa sig, inte. 

Det blev dock värre eftersom tecknarna i en annan episod försökte reda ut det här med de eviga syskonbarnen i Disneys värld. Följaktligen avslöjades hur det egentligen låg till, enligt deras version. Vi får därmed se farbror Joakim "vänslas" med Kajsa Anka och de båda diskuterar om att det egentligen är lite elakt av dem att hemlighålla för Kalle att knattarna egentligen är barn till Joakim och Kajsa. 

Behöver jag tillägga att Disney was not in the slightest amused? 

Jag minns nu inte alla detaljer. Man skulle kunna tro att Disney inte hade koll på vad en pyttetidning i ett pytteland skrev om men kanske höll de lokala redaktörerna koll eftersom Disney alltså drog igång en process och hotade med hela maskineriet. Luften tycks ha gått ur gänget bakom tidningen, som kanske hade tänkt köra ett gäng ankparodier, och den lades ner. Jag misstänker att detta enda nummer idag är åtråvärt samlarobjekt för den som är road av sådant. Trots att Disneykoncernen inte var road. 

Uppdatering 28 februari 2023: 

Jag hade kanske trott att tidningen, såsom enda numret av sitt slag, skulle betinga en förmögenhet i begagnat skick men jag är troligen inte den som borde vara med i sådana där gissningsprogram om gamla föremål. Köpte tidningen på Tradera för fem kronor utan att någon bjöd emot. Nedan så lite bilder vilka faktiskt är som jag mindes dem fast jag läste tidningen 1985...

Ovan: Kalle svär

Ovan: Kalle klottrar

Ovan: Kalle blir dödad

Ovan: Farbror Joakim och Kajsa... hm...

Ovan: Kajsa klagar över livet i småstaden

Och så... dagens Proust!

Ovan: Verklighetens Proust i samma situation som berättaren i scenen nedan, ensam med ett helt koppel av damer. Berättare roade sig dock inte med att spela luftgitarr på racket. 

På sidan 188 - 204 i andra delen, "I skuggan av unga flickor i blom", skildras inledningsvis Odettes omfattande blomsterarrangemang och den allmänna smakriktning som lett till dessa. Därefter diskuteras kokottens roll och i vilka miljöer hon trivs bäst och gör sig vackrast. Umgänget hos Odette skildras och ett besök där självaste Madame Verdurin, tillsammans med Madame Cottard och Madame Bontemps, infunnit sig beskrivs. Vi får en bild av den slagfärdiga men ganska elaka Madame Bontemps, moster till den Albertine som senare ska spela en så framträdande roll i boken. Det beskrivs hur det blivit i relationen mellan Madame Verdurin och Odette efter den senares giftermål. Lite om relationerna mellan olika salonger och sällskap beskrivs också innan berättaren sedan går hem, mer än någonsin fast besluten om att bryta med Gilberte.