Ludendorff och Kapp i Sverige

 

Den tolfte boken som jag har läst ut i år är "Ludendorff och Kapp i Sverige" (1993) av James Cavallie. Denna bok skildrar de två förmodligen mest prominenta politiska flyktingar som kommit till Sverige i modern tid - Eric Ludendorff och Wolfgang Kapp - och detta ungefär samtidigt (1918 och 1920). Det är en ganska smal bok skriven av en uppenbart bildad författare som vänder sig till specialintresserade och jag tyckte överlag det var trevlig läsning då jag väl tillhör just dessa. 

Undertiteln på boken är för övrigt "två förlorare levnadsöde" och så får man väl beteckna både Ludendorff och Kapp, två till en början uppburna män som föll tungt. Eric Ludendorff (1865 - 1937) var mot slutet av första världskriget Tysklands mäktigaste man som en del av duon Hindenburg - Ludendorff som ledde armén och styrde landet mer eller mindre som en militärdiktatur. Inte bara Ludendorff själv menade att det var han som var den genialiske i duon men att det var den vördnadsvärde gamle Hindenburg som knep applåderna medan den icke-adlige, nervige och mindre tillgänglige Ludendorff förblev tämligen oälskad av tyska folket. 

Under ett hetsigt uppträdde sparkades Ludendorff av kejsaren 26 oktober 1918. Då hade han sedan en månad tillbaka uppmanat statsledningen att söka fred. När revolutionen bröt ut i november 1918 hukade han på olika ställen i Berlin tills han sedan kunde lämnade inte bara staden utan även landet med ett falskt pass utställt av Finland såsom tack för Ludendorffs hjälp då landet blev självständigt. Efter en kort vistelse i Danmark kom Ludendorff så till Skåne och togs via förmedling emot av godsägaren och tävlingsryttaren Ragnar Olsson utanför Hässleholm. 

Att Ludendorff uppehöll sig i Sverige nådde till sist svenska regeringen som nu fick ett känsligt ärende att hantera. Man måste balansera mellan krav från Ententen och asylrätten och ville inte ha Tysklands en gång mäktigaste militär i landet längre en nödvändigt. Ludendorff fick stanna en tid i Skåne med regeringens goda minne i och med att han arbetade på sina memoarer men motades sedan mer eller mindre ut ur landet i februari 1919. Han förblev dock tacksam mot värdparet och andra personer i Sverige som hade hjälpt honom. 

Betydligt mer långdragen blev för Sverige del affären med Wolfgang Kapp. Denne både bildligt och bokstavligt tunge ämbetsman, med tull- och jordbruksfrågor som specialområde, ställde sig i mars 1920 i spetsen för ett kuppförsök mot den unga Weimarrepubliken (den så kallade "Kappkuppen") men trots stöd från frikårer (främst Erhardtbrigaden vilken jag skildrat i samband med boken om mordet på Walther Rathenau) kollapsade kuppen inom några dagar på grund av obeslutsamhet från högerpartierna, ovilja från ämbetsmännen samt en generalstrejk. Därtill satt den lagliga regeringen i Dresden och kunde mana till kamp mot kuppmakarna. Efter en tid på olika gömställen flög Kapp till Sverige i mitten av april och landade i Malmö. 

Även Kapp hade ett falsk pass och på väg norrut greps han i Södertälje. Efter många turer tilläts han stanna i Sverige såsom politisk flykting. Den jovialiske Kapp hade en god relation med de poliser som skulle bevaka honom (nästan samtliga med högre utbildning talade därtill tyska vid denna tid) och kunde efterhand få röra sig mer och mer fritt. Efter en rad ytterligare förvecklingar beslöt sig Kapp, nu sjuk i cancer, i april 1922 för att återvända till Tyskland efter två år i Sverige. Han kom dock endast att leva två månader efter återkomsten innan han dukade under för sin sjukdom. Översiktligt berörs även Kapps relation till Ludendorff, som han kände ganska väl, och dennes inblandning i kuppen 1920. 

Cavallie är en synnerligen beläst och bildad författare som för övrigt verkar förvänta sig att läsaren ska förstå både tyska och danska då långa partier lämnas oöversatta (dock inte längre partier). Boken ger som sagt en fyllig beskrivning av Sveriges hållning till båda mindre önskvärda politiska flyktingarna, deras egna tankar om sitt liv och om sin situation, samt politiska reaktioner och pressens reaktioner. Hyggligt utrymme lämnas även åt Finlands roll i turerna kring Ludendorff och hur detta även påverkade finsk inrikespolitik. Överlag en mycket läsvärd och intressant historia om något som jag inte alls kände till innan jag för kanske 20 år sedan läste boken. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Fyra unga kvinnor under "La Belle Epoque" avnjuter en picknick. 

2023-02-16: På sidan 204 - 220 i andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom” skildras berättarens självömkande lidande något efter nyår till följd av den olyckliga kärleken till Gilberte. Det redogörs utförligt för förändringen av inredning hos Odette samt även hur hon själv förändrats varvid vi får veta något om smakens förändringar under "La Belle Epoque". Odette försöker medla mellan berättaren och Gilberte och vill sammanföra dem på middag.