Den elfte boken som jag har läst ut i år är en volym av Hjalmar Bergman från 1950 vilken omfattar romanen "Loewenhistorier" (1913), fyra stycken "Loewennoveller" (publicerade 1915 - 26) samt "Falska papper" (ursprungligen publicerad som följetong 1915 - 16). I huvudboken möter vi adelsmannen och konstnären Leonard Loewen, kusin till Henrik Bourmaister från "Komedier i Bergslagen". Loewen har under långa tider vistats utomlands, mest i Paris, men återvänder till vad som förmodligen är Wadköping tillsammans med angorakatten William Penn. Vi får sedan följa hans något växlingsrika karriär som ibland tar halsbrytande vändningar då hans ställning varierar från gravt alkoholiserad inhysing till informator på gods.
De fyra "Loewennovellerna" utspelar sig både före och efter novellen och innehåller även ett par inkonsekvenser (exempelvis en kärlekshistoria mellan Loewen och en medlem av släkten Arnberg, Nora, som börjar om i den andra novellen). "Falska papper" är en något snårig och otydligt berättad spänningsroman som utspelar sig under första världskriget och har en lös spionintrig. Bergman skrev den under pseudonymen Holger Brate och samme Holger Brate är även romanens berättare. Allt som allt inte några av Bergmans bättre verk och han skulle genast lyfta med efterföljande "Komedier i Bergslagen" som verkligen blir början på hans guldålder som författare.
Och så... dagens Proust!
_par_Dubufe_en_1861.jpg)
På sidan 112 – 135 i andra delen, ”I skuggan av unga flickor i blom”, skildras rutinerna under alla besöken hos familjen Swann inklusive åkturer. Odette spelar den lilla frasen för berättaren och han återger sin reaktion på den. Swanns och dottern Gilbertes relation diskuteras. Därefter följer en mer ingående skildring av åkturerna med vagn och mötet med prinsessan Mathilde av huset Bonaparte. Gräl mellan Swann och Gilberte då den senare vill gå på en konsert på Swann Seniors dödsdag och även gör detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar