Chicago-bon Frank Gusenberg dog en tråkig död men å andra sidan var han själv ingen särskilt trevlig person, yrkesmördare som han nu var. Gusenberg var nämligen en av de sju personer som blev dödade i den så kallade "Valentinmassakern" på alla hjärtans dag i Chicago 14 februari 1929. Morden, troligen utförda på order av Al Capone, handlade om kampen om svartspriten. Gusenbergs gäng befanns sig i ett garage då två män i polisuniform kom in och beordrade samtliga närvarande, varav ett par inte ens var gangsters utan bara råkade vara på plats, att ställa sig med händerna mot väggen. Därefter kom, enligt vittnen utanför, två andra män med k-pistar in och sköt ner de sju som stod vid väggen. När polisen kom så var Gusenberg den ende som ännu levde, trots att han träffats av 14 kulor. En polis som vuxit upp i Gusenbergs grannlag kände igen honom och frågade den svårt skadade mannen "Who shot you" varvid Gusenberg sluddrade fram "No one.. nobody shot me". Han fördes till sjukhus och medan han låg döende frågade polismannen honom åter vem som skjutit honom varvid han fick fram "I ain't no copper" varefter han något därefter dog. Gusenberg satte därmed ett exempel utifrån mottot "en sann gangster avslöjar inget".
Och så ... dagens Proust!
Ovan: Interiör från teatern Comedie-Francaise.
På sidan 155 - 165 i andra delen, "I skuggan av unga flickor i blom", skildrar berättare Gilberte och hennes likheter med modern respektive fadern samt hennes relation till dem. Han diskuterar åter teater med Swann som trivs med samtalet. Han funderar över vad Bergotte tycker med honom. Han får sedan skjuts hem i dennes vagn och får beröm för sina intellektuella intressen. Bergotte tycker dock att Cottard, "en idiot"; inte borde vårda honom och rekommenderar en annan läkare. Han talar även om alla lidanden Swann måste utstå på grund av äktenskapet med Odette vilket förvånar berättaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar