Även om samma personer aldrig återkommer i Uffe Lundells böcker så kan man ändå säga att de på ett eller annat vis hänger ihop. Jack är en flummare som aspirerar på att bli både författare och rockmusiker och som mot slutet av boken verkar på väg att lyckas. Nästan roman, "Sömnen", skildrar en redan framgångsrik rockmusiker som börjat tröttna på cirkusen omkring sig. I Lundells tredje roman, "Vinter i paradiset", tas förbindelsen upp med både flummarna och författarna.
Det är i grunden en ganska händelselös roman där väldigt mycket fokus ligger på den roliga och rappa dialogen. Som mest händelserik är berättelsen precis i början och precis i slutet men i övrigt så vegeterar huvudpersonerna i princip i Åre vintern 1978 - 79.
Huvudpersonen, Bengt "Pavlo" Gustavsson, är en före detta flummare dock rört sig vidare från att bara ligga i en park och röka marijuana till att istället sälja tyngre droger såsom heroin och kokain till hugade konsumenter. Uppenbarligen har han varit rätt duktig på sin handel och vandel då han rört sig omkring ute i världen under loppet av fem år utan att ha lidit större materiell nöd. En storslagen plan vid återkomsten till Sverige går dock snöpligt i stöpet vilket skildras på ett i grunden ganska dunkelt vis (likt en hel del annat i denna bok).
Försatt i en besvärlig situation räddas Pavlo av norskan Gro, en före detta TV-journalist med några mörka hemligheter som nämns nästan en passant på några sidor. Så här i tredje romanen så märker man ofta att kvinnorna i Uffes romaner är lite "mystiska". De kan vara hur jordnära och praktiska som helst på många vis (som exempelvis Gro) men de har alltid något dunkelt och undflyende över sig och de manliga figurerna i romanerna tycks sällan förstå deras motiv.
Den tredje huvudpersonen är författaren Julius, en gång framgångsrik men nu på väg mot bankrutt och samtidigt drabbad av skrivkramp även om han än så länge klarat sig genom att en märklig hjälpreda till synes utan ansträngning spökskriver en eller annan berättelse som Julius publicerar i sitt namn. Pavlo hamnar därefter hos den gästfrie men ganska ensamme Julius och vintern fördrivs med diskussioner, utflykter samt en fruktansvärd massa alkohol. Eftersom Lundell bodde i Åre vid denna tid så utgår jag från att många av miljöerna är skildrade såsom de såg ut vid denna tid.
Boken är i grunden rätt händelselös i fråga om intrig och ofta blir jag inte klok på den ganska likgiltige Pavlo och hans motiv. Den stora behållningen ligger som sagt i dialogen. Bland annat skildras Julious i en del utläggningar berömmelsens baksidor. Slutet på romanen är explosionsartat och dunkelt på en och samma gång. Överlag tyckte jag nog bättre om både "Jack" och "Kyssen" men denna tredje roman är för den skull inte utan poänger och helt klart läsvärd även om den för mig är lite av en transportsträcka mellan "Sömnen" och min favorit, "Kyssen".
