Den artonde boken som jag har läst ut i år är "Last Bus to Woodstock" (1975) av Colin Dexter. Romanen är den första av de totalt tretton Morse-romaner som gavs ut fram till och med 1999. Den har även blivit filmad som ett av avsnitten i TV-serien i ganska trogen version. Avtrubbad som man nu är av TV-deckare med tre eller fyra spektakulära och ofta äckliga mord så är det närmast befriande att läsa en deckare med ett (säger, ETT) enda mord som därefter bereder Morse huvudbry till slutet. Det förekommer visserligen två ytterligare dödsfall relaterade till handlingen men dessa är inte mord. Det hela börjar med att en ung kvinna hittas ihjälslagen utanför krogen The Black Prince i utkanten av just Woodstock, Oxfords grannstad. Det förefaller från början vara ett sexrelaterat mord. Morse presenteras som en omkring 45-årig och mörkhårig man, av kollegorna känd som duglig men lite lynnig. På brottsplatsen möter han den omkring 50-årige kriminalassistenten Lewis, som han inte känner särskilt väl. Då han ser hur väl Lewis inledningsvis hanterat brottsplatsen förklarar han att de båda bör jobba ihop för att lösa mordet. De båda männen har inledningsvis en diskussion om korsord som röjer deras olika naturer. Morse verkar dock uppskatta även detta. Lewis är dock ofta konfunderad över sin nye chef som ägnar mycket tid åt flaskan medan han grubblar över fallet. Turerna är många och spännande trots att det är väldigt lite av "action" i romanen. Som sagt, mycket befriande och väldigt intelligent läsning. Kommer att bli nöjsamt att bit för bit bocka av övriga romaner.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Camembert, inte Cambremer.
På sidan 255 – 72 i fjärde delen, ”Sodom och Gomorra”, skildras hur berättaren och Albertine återvänder till hotellet. Berättaren förklarar för liften att Markisinnan Cambremer inte heter ”Camembert”. Dricksen blir förtvivlad då berättaren inte vill ge dricks eftersom Albertine är med och berättaren gör en reflektion över tjänstefolket på hotellet och på hur de skulle bete sig om rollerna var utbytta. Berättaren blir ensam med Albertine och dukar upp en historia om att han är förälskad i Andrée efter att hon frågat varför han är ond på henne. Han frågar henne om de historier som doktor Cottard lyft och Albertine förnekar eftertryckligt detta. De försonas och hon kysser honom för första gången. Berättaren börjar därefter åter göra utflykter med Albertine och hennes väninnor men umgås även mer med sin mor. De diskuterar litteratur och modern anmärker på transkriberingen av namn i vissa upplagor. Berättaren dricker mycket portvin under sina promenader och fantiserar, under alkoholens inflytande, om att bjuda ut kvinnor han möter på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar