De sorgsna sångernas symfoni

 

Ovan: Den kända inspelningen från 1992 som gjorde Gorecki till en storsäljare.

Den polske tonsättaren Henryk Goreckis tredje symfoni, ”De sorgsna sångernas symfoni” (Symfonia piesni zalosnych) var något så ovanligt som ett klassiskt verk som i relativt modern tid (1992) sålde oerhört bra. Verket var dock redan 15 år gammalt vid den tiden. Symfonin är i sig själv intressant då den, parallellt med liknande utveckling hos ett antal andra kompositörer som exempelvis esten Arvo Pärt eller britten John Taverner, visar hur Gorecki lämnat sin modernistiska stil och går in i en melodisk stil som inspirerats av äldre förlagor. I mina öron är det ett fylligt orkestrerat och närmast böljande verk men gripande stämmor för sopranen. Verket komponerades oktober – december 1976 och består av tre satser. Texten i första satsen bygger på en polsk text från 1400-talet där Jesus mor Maria begråter sin son, den andra texten bygger på en bön som en ung polska skrev på väggen i en GESTAPO-cell under andra världskriget och den tredje texten bygger på en mors klagan då hon söker efter sin son som stupat under den silesiska revolten 1919 – 21 (en revolt där delar av tyska Schlesien, där befolkningen huvudsakligen bestod av polacker, anslöt sig till den nya polska republiken). Den stil som Gorecki och andra likartade kompositörer slog an, har för övrigt kallats ”helig minimalism” i och med de religiösa temat och de ofta enkla och repetitiva melodierna. Verket hade premiär i Frankrike 4 april 1977 och spelades första gången in i Polen 1978, där det betraktades som ett mästerverk. Utländska kritiker tyckte dock att Gorecki blivit ointressant då han lämnat sin tidigare stil. Det var dock först 1992, då Elektra släppte en inspelning med London Sinfonietta, som symfonin blev verkligt känd och sålde i stora upplagor i både Storbritannien och i USA. Gorecki var lika förvånad som någon annan över framgången. Helena Blazusiakowna, den unga flickan som skrev bönen som användes i andra satsen, överlevde för övrigt kriget och fick en stor familj. Hon avled 1999.

Inspelningen från 1992: https://open.spotify.com/album/4vArLMJQy7aoUgP0D1d2X0?si=biBT3jRCRBqaLXbfBqnC-Q

Och så... dagens Proust! 

Ovan: ”I Boulognerskogen” (1879) av Berthe Morisot. Populärt utflyktsmål för Verdurins och andra parisare.

På sidan 323 – 336 i första delen, ”Swanns värld”, beskrivs hur Swann en dag oplanerat besöker Odette en eftermiddag då han vet att hon är hemma. Det hörs buller inifrån lägenheten då han knackar på men Odette öppnar inte. Då han senare kommer tillbaka säger hon att hon sov. Han förstår att hon ljuger. Hon blir väldigt känslosam mot honom och ber honom posta några brev åt henne. Ett är skrivet till de Forcheville och Swann lyckas läsa det genom kuvertet i ljussken. Det visar sig att de Forcheville var i lägenheten. Swann tar med Odette på en resa till södra Frankrike men förtärs hela tiden av svartsjuka. På en träff med Verdurins hör Swann att man planerar en utflykt till i morgon och att han inte är bjuden. Odette får åka hem i Verdurins vagn trots lama protester från Swann. Han går hem och förbannar de brackiga Verdurins. Allt nobelt han tidigare sett hos dem är som bortblåst. Inför Dr Cottard avfärdar Madame Verdurin sedan Swann som uppenbarligen aldrig mer blir inbjuden till det lilla kotteriet.