Eroica

 

Ovan: Beethovens raderade tillägnan med ny text ditskriven under.

Beethoven skrev 1803 – 04 sin tredje symfoni, kallad ”Eroica” eller ”Sinfonia Eroica” (Den heroiska symfonin) vilket för övrigt anses som inledningen på Beethovens kreativa ”mellanperiod”. Verket hade intressanta arrangemang och exempelvis Beethovens sekreterare, Ferdinand Ries, som hörde på en repetition av verket trodde att hornspelarna helt enkelt spelade fel när de i själva verket spelade exakt som Beethoven hade önskat. Verket var klart i början av 1804 men kom att få urpremiär i Wien först 7 april 1805. Verket var först tillägnat Napoleon men av ekonomiska skäl ändrad Beethoven tillägnan till en av sina mecenater, en furste vid namn Lobkowitz, eftersom det innebar en summa pengar som tack. Verket kallade dock ändå ”Bonaparte”. Hösten 2004 fick dock Beethoven höra att Napoleon skulle kröna sig till kejsare och enligt Beethovens sekreterare fick denne ett utbrott och rev sönder övre delen av verket, där Beethovens namn stod. Verkets namn blev därefter ”Eroica” med undertiteln ”för att fira minnet av en stor man”. Originalutskriften har förlorats men idag finns bevarade en kopia eller avskift med Beethovens egna kommentarer och där det tydligt syns att han strukit Napoleons namn och skrivit dit en ny titel. Verket hade framförts privat hos furst Lobkowitz sommaren och hösten 2004 men fick alltså offentlig premiär 7 april 1805. De samtida omdömena om verket var blandade. Många ansåg att symfonin, som var dubbelt så lång som Haydns eller Mozarts symfonier, var för lång och för komplex. I senare tid har dock ledande kompositörer närmast försökt överträffa varandra i att prisa Eroica. Napolen föredrog i vilket fall som helst opera, marschmusik och kyrkomusik och det är inte troligt att han någonsin hörde verket som en kort tid var tillägnat honom.

Och så... dagens Proust!

Ovan: Léontine Lippmann (1844 - 1910), salongsvärdinna och förebild för Madame Verdurin. 

På sidan 219 – 231 i första delen, ”Swanns värld”, inleds kapitlet ”Swann och kärleken” med en skildring av makarna Verdurin och deras lilla ”stamtrupp”. Doktor Cottard och pianisten, med flera, presenteras. Nästan enbart män då Madame Verdurin lätt kommer på kant med kvinnor. En av de få kvinnorna i truppen är Odette de Crecy. Swanns sysslolösa liv och hans många älskarinnor skildras liksom något om hans ställning och hur man ber vänner och bekanta om rekommendationer för att komma i kontakt med en eller annan kvinna. Hans första möte med Odette, som inte imponerar på honom, skildras. Han bjuder dock hem henne till sig lite då och då. Besöker kommer allt oftare. Hon ber därefter att få introducera honom i Verdurins salong.

230117: Proust 1:219 – 231 (”Swann och kärleken”). Makarna Verdurin och deras lilla stamgrupp med dr Cottard och pianisten, med flera, presenteras. Nästan bara män då Madame Verdurin lätt stöter bort sådana. Odette de Crecy. Swann sysslolösa liv och hans många älskarinnor. Hans ställning och hur han ber om rekommendationer för att komma åt en eller annan kvinna. Hans första möte med Odette som inte imponerar på honom. Han bjuder hem henne lite då och då. Besöken kommer oftare. Hon ber att få introducera honom hos Verdurins.