Redan i mitten av 80-talet, i åldern 12 - 13 år, tyckte jag att det var roligt att läsa de gotländska lokaltidningarna, inte minst insändarsidorna. Jag begrep inte allt men jag märkte ju att det ibland var människor med väldigt starka åsikter. Exempelvis var en period nästan hela tiden (så upplevde jag det i alla fall i minnet) två farbröder vid namn K E Gannholm (Karl Erland Gannholm) och Ax O Larsson (Axel O Larsson) som ideligen skrev insändare riktade till varandra angående några stenar som de hade väldigt starka åsikter om. Min mor förklarade för mig att de båda var kända personer på ön och att de även var kusiner men att de inte talade med varandra förutom via dessa arga insändare. Vid en snabb googling kan jag även hitta prov på dessa insändare från 1984 - 85 plus omnämnandet av en ärekränkningsprocess där Larsson stämde sin kusin på grund av något han skrivit i en av sina böcker.
Bråket gällde alltså de så kallade "slipskårestenarna" (en uppsjö alternativa namn finns), stenar med parallella linjer som om någon bearbetat dem på något vis. Ett betydande antal hypoteser har kastats fram. Larsson föreföll hävda att skårarna var spår av svärd som slipats (enligt min åsikt lite orimligt då skårorna inte direkt är kilformade) medan Gannholm hävdade att det fanns någon astronomisk eller kalendarisk koppling (enligt min åsikt ett något omständligt redskap för sådant). Bataljen pågick hur som helst längre mellan de båda släktingarna men upphörde vid Larssons död.
Hur som helst så väckte dessa dunkla stenar enorma känslor i mindre kretsar på Gotland och de har fortsatt göra det. Bara för några år sedan var jag på föreläsning där en nyare amatörforskare framkastade den betydligt rimligare hypotesen att stenarna bar spår av kvarnhjul då de alla hittats där det fanns eller funnits vatten. Han hade även gjort en modell med små hjul som han prövat snurra mot stenar av samma material och trots stenens hårdhet blev det snabbt skåror. Till föreläsning infann sig dock ett par färgstarka personer varav den ene ideligen avbröt på ett irriterande vis och kom med ganska hetsiga frågor samt kallade föreläsning för "sagor". Samma person förklarade efter föreläsningen för mig att rymdvarelser regelbundet kom till jorden för att hjälpa bönderna med skörden. Det återstår väl att se om det kommer ännu några nya teser om de på Gotland så omtvistade stenarna.
och så... dagens Proust!
Ovan: Robert de Montesquieu (1855 - 1921), förebild för Baron de Charlus
På sidan 363 - 374 i första delen, "Swanns värld", skildras Swanns fortsatta svartsjuka då han inte träffar Odette lika ofta. Han hör även gamla historier om henne vilket han tar illa vid sig av. Ibland får han dock sin vän, Baron de Charlus, att eskortera henne i olika sammanhang. I samband med att baronen erbjuder sig följa med Swann på en fest skickar han istället denne till Odette.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar