En anekdot förtäljer att den tyske kompositören Richard Strauss under en vistelse i Montreux 1948 fick besök av sitt enda barn, sonen Franz, som noterade att fadern mest verkade ägna sig åt brevskrivande och grubblande. Han uppmanade honom därför att istället skriva ”några trevliga sånger”. En tid senare kom istället hans svärdotter, Alice, på besök varvid Strauss lade några notblad på ett bord och lite i förbifarten sade ”här är sångerna som din man beställde”. Det må vara hur det vill med sonens påverkan på faderns skapande men faktum är att Strauss 1948 sammanställde de stycken som rätt och slätt fick heta ”Vier Letzte Lider” (Fyra sista sånger) enligt en idé från förläggaren som formellt publicerade styckena först 1950.
Strauss hade tagit starkt intryck av en dikt av Eichendorff, ”Im Abendrot”, vilken tycks skildra ålderdom, död eller någon form av avslutning. Han satte en melodi till dikten och hade färdigställt sången 6 maj 1948. Därefter skrev han musik till tre dikter av Hermann Hesse, nämligen i tur och ordning ”Frühling” (20 juli 1948), ”Beim Schlafengehen” (20 juli 1948) och slutligen ”September” (20 september 1948). När det sista stycket var klart hade Strauss mindre än ett år kvar att leva.
Strauss var redan på det klara med att han ville att sopranen Kirsten Flagstad, inbland kallad ”århundradets röst” bland sopraner, skulle sjunga sångerna första gången de framfördes. Så kom det också att bli men då Flagstad med Wilhelm Fürtwängler som dirigent framförde styckan för första gången, i Royal Albert Hall 22 maj 1950, var Strauss död sedan mer än åtta månader. Världspremiären blev hur som helst inspelad även om ljudkvaliteten är något varierande: (https://www.youtube.com/watch?v=WUl8IxU5zsM) Flagstad skulle därefter komma att framföra sångerna vid fler tillfällen, bland annat vid en konsert i Berlin 1952 som också finns inspelad.
Strauss ”Vier Letzte Lieder” anses vara bland något av de vackraste han någonsin gjorde och var viktiga inslag i den blomstring den gamle mannen upplevde precis mot slutet av sitt liv, då han även skrev den vemodiga med oerhört vackra ”Metamorphosen”. Det finns givetvis ett antal goda inspelningar av sångerna men bland mina egna favoriter kan jag nämna en inspelning med Elizabeth Schwarzkopf från 1956 (https://open.spotify.com/album/5jQsqy6KgNeT7dhp3dKlH5?si=VMDve9B0Qu-JkkjCpWcgrw) samt en med Jessye Norman från 1986 (https://open.spotify.com/album/1Hgg9v7euI68qCc6lIG5vw?si=LxFxDVRLTp2pgO9vy_0KuA)
Strauss krävde aldrig någon viss ordning på sångerna vid framförande och kronologin har onekligen varierats beroende på smaken hos de artister som för stunden framfört verken. Det är dock ganska troligt att sångerna, med avseende på att samtliga texter handlar om avslutning på ett eller annat vis, var lite av en gammal mans förväl till sitt värv. Första gången jag själv hörde verken var det för övrigt i en inspelning med en då någon ansträngd Schwarzkopf i en inspelning från 1966 där mikrofonerna även fångar upp en person som olyckligtvis får ett rejält hostanfall under ett lugnare parti i en av sångerna. De händer fortfarande att jag sitter och väntar på den där hostningen då jag hört andra inspelningar.
Och så.... dagens Proust!
Bild: Jockey Club de Paris, bildad 1834, som hade Swann som medlem.
På sidan 22 - 34 i första delen, "Swanns värld", beskrivs den till synes så blygsamme Swann och dennes umgänge med berättarens familj. dock verkar berättaren tycka att hans ena grandtante är något vulgär i umgänget med den förfinade Swann. Denne skickar en låda vin från Asti till familjen och särskilt grandtanterna har väldiga bekymmer med hur de på ett passande vis ska tacka honom. Swann försöker berätta några anekdoter för berättarens morfar men blir avbruten då morfadern tycker att berättaren ser trött ut. Till sin förtvivlan skickas berättaren raskt i säng utan att ha fått den så efterlängtade godnattkyssen. Berättaren nämner hur hans familj skulle ha varit helt oförstående inför aspekterna av Swanns mer mondäna liv om de nu ens veta om detta ordentligt. Grandtanterna försöker tacka Swann för vinet men på ett omständligt och inlindat vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar