Den femte roman och tredje bok som jag har läst ut i år är ”Mor i Sutre” (1917) av Hjalmar Bergman vilken utspelar sig under loppet av en enda dag kring värdshuset i Sutre någonstans i Bergslagen. Gästgiverskan Boel Svensdoter, allmänt känd som ”Mor i Sutre”, är en kvinna i sextioårsåldern med fyra vuxna barn som i varierande grad ger henne bekymmer. Favoriten är yngste sonen David.
Mor i Sutre är i full färd med att söka efter en bortsprungen Gumse då det efterhand kommer besökare. Först den utfattige Karl August Arnfeldt, ”frönsagreven”, och därefter svältande skogsarbetare som varit i färd med att avverka tidigare nämnde greves skogar utan att ha fått betalt. Det visar sig även att dottern Stava, som tjänstgjort på den grevliga egendomen Frönsafors, fått en oäkta son med greven.
Efterhand rullas grevens märkliga affärer på senare tid upp då även ortens länsman dyker upp och vi möter hela gästgiveriets hushåll, den tungsinte gästgivaren Lars, hans ettriga fru ”Sväran”, andre sonen Anders och den äventyrlige Daniel samt den lille grevlige oäkting som fått det i hushållet avvikande namnet Belisarius. Han kallas dock ”Basse” av släkten.
Den godhjärtade mor i Sutre utspisar såväl greve som skogshuggare trots att hon vet att krediten är dålig men såsom i flera andra av Bergmans romaner vid denna tid stegras händelseförloppet och mynnar ut i en serie slumpartade händelser som slutar i en tragedi. Ätten Arnfeldt kommer för övrit att mer ingående beskrivas i den efterföljande boken ”En döds memoarer”. Bitvis känner vi igen mycket av upplägg och stil från tidigare romaner och Bergman är vid det här laget något av en expert på att skildra ödesdigra händelser under en kort tidsrymd, ofta en dag.
Och så... dagens Proust!
Ovan: Rum i andra kejsardömets stil, kanske ungefär vad berättaren såg under sina besök hos onkel Adolphe.
På sidan 70 – 83 i första delen, ”Swanns värld”, skildras Eulalies besök hos Leonie och hennes förväntan inför dessa. Francoises menyer, vilka varierar beroende på säsong, beskrivs liksom hennes oförrätt om någon nekar eller allt inte blir uppätet. En längre utvikning följer därefter angående onkel Adolphe, morfaderns bror, som inte längre kommer till Combray efter en brytning med familjen där berättaren själv hade en roll. Han återger hur han brukat besöka onkel Adolphe i Paris och beskriver dennes rum som går i andra kejsardömets stil. Berättarens kärlek till teatern beskrivs liksom hur han brukat ranka skådespelare. Särskilt stor är hans kärlek till skådespelarskorna. Det återges hur onkel Adolphe är bekant med både skådespelerskor som kokotter. En dag företar berättaren ett oplanerat besök hos onkel Adolphe som tar emot något besvärad emedan han redan har besök, av en ung och välklädd dam. Den unga damen i roaa beskriva av berättaren som livlig och vänlig. Diskussioner följer mellan henne och Adolphe om vem berättaren är lik. Han kysser henne på hand och hon blir hänförd. Därefter föses han mer eller mindre ut av onkel Adolphe och berättar senare allt för sin familj trots att onkel Adolphe antytt att han borde vara diskret. Efter berättarens historier följer uppträden mellan morfaderns och onkel Adolphe och en brytning kommer till stånd. Berättaren möter senare onkel Adolphe på gatan men som genom ett missförstånd hälsar han inte på honom och ser honom aldrig mer i livet. Härefter följer en beskrivning av de varierande köksflickorna och den senaste, som är gravid, jämförs med en gravid Maria på en fresk av Giotto. Dygder och deras personifikationer i verkliga livet diskuteras. Berättaren beskriver ett gömställe han har för att ostört kunna läsa. Han reflekterar över människors och landskaps förändring liksom över kontrasten mellan dröm och verklighet. Något om njutningen i att läsa medan timmarna virvlar förbi. Ett avbrott i läsning följer då soldater marscherar förbi och alla samlas för att se på dem. Författaren Bergotte introduceras därefter efter som berättaren just då läser en bok av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar