Den fjärde romanen (i en dubbelvolym med ”Mor i Sutre”) som jag har läst ut i år är ”Knutsmässo marknad” (1916) av Hjalmar Bergman vilken är den tredje och avslutande delen i sviten med huvudnamnet ”Komedier i Bergslagen”. Här återgår Bergman till berättelsen i ”Två släkter” och rundar av det hela med en marknad som mer påminner om karneval. Den fiktiva Knutsmässo marknad byggde på verklighetens Hindersmässa som årligen hölls i Örebro mot slutet av januari.
Berättelsen börjar med att den utfattige magister Ekmarck, bekant från ”Dansen på Frötjärn”, rider runt och samlar ihop kläder hos de rika godsägarna så att han kan se någorlunda ståndsmässig ut då han ska fria till rådman Norstedts dotter Lisa-Britta. Hans klädsel är efter rundturen utmärkt sånär som på några knappar som kommer att bli ett återkommande problem berättelsen igenom.
Bland givarna möter vi greve Hans Brenner, fru Gunhild Lilja, rådmannen Jan Erse samt den åldrande och snart ruinerade Jörgen Siedel, den siste av sitt namn, som inte kan komma över sonens Jörgens självmord i en av familjens gruvor. Alla dessa samlas sedan till Knutsmässo marknad där två viktiga inslag även är den mycket laddade stämman mellan bergsmännen samt ett uppförande av Voltaires skådespel ”Zayr”.
Ekmarck friar till Lisa-Britta och accepteras efter visst knot av hennes föräldrar då han trots allt bara är son till stadsvakten Per samt ”Skur-Kajsa” som rentav gör tjänst med att skura golv och annat hos herrskapet. En komisk repetition följer därefter med deltagande av stadens studenter, greve Brenner, hans nåd Roger Bernhusen de Sars med hustrun Ullan (född Siedel) och många andra. Under tiden smider Jörgen Siedel planer mot sina fiender och som sin handgångne man lejer han den hetsige Storm, avlägsen släkting till Ryglingarna, kallad ”Västerråda-tattaren”.
Många turer följer därefter under mässan som mer och mer urartar i fylleri och allmän oro, till stadsledningens förtvivlan. Precis som i flera andra Bergman-berättelser får det hela en våldsam och laddad final med tragisk epilog. Romanen överträffar inte de groteska scenerna i ”Två släkter” men är ändå en väldig målande skildring av en svensk provinsstad vid ett uppsluppet tillfälle och där komik och djup tragik blandas.
Och så... dagens Proust!
Ovan: interiör från katedralen i Chartes, uppförd cirka 1194 - 1220.
På sidan 70 – 82 i första delen, ”Swanns värld”, följer så en beskrivning av kyrkan i Combray med dess målningar och glasfönster. Kyrkbyggnaden i stor beskrivs och sedan följer en liten utvikning om det praktiska i att ha sådana byggnader som riktmärken då man frågar efter vägen. Ingenjör Legrandin introduceras då familjen är på väg hem från en mässa. Något om hans personlighet och i synnerhet hans hat mot aristokratin. Det blir åter en utvikning om tante Leonies troliga hypokondri. Därefter beskrivs de två typer av människor som aldrig får återkomma efter ett första (misslyckat) besök, de som försöker få ut henne ur huset och de som tror att hon verkligen är så dålig som hon påstår. Härefter presenteras tante Eulalie, nära vän till Leonie, och hennes diplomatiska och väldigt lyckade samtal under sina besök vid Leonie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar