Mitt besök på Harry's

 

Ovan: Harry's Bar i Venedig ungefär som jag också såg byggnaden. 

Det är inte så ofta jag gör rena "turistgrejer" men 24 april i herrens år 2014 var jag i Venedig och hade någon dag innan, under en promenad, lokaliserats Harry's Bar som jag avsåg att besöka senare. Nu hade vi precis återvänt från en utflykt till den ödsliga ön Burano och därefter "glasön" Murano och klev nu av vid Rialtobron. Mitt resesällskap var trött och frusen och vill helst dra sig tillbaka till hotellets säng med några pizzaslices. Jag förklarade att jag för egen del skulle promenera lite. Sagt och gjort gick jag från bron till Markusplatsen som jag korsade. Efter promenad genom några kvarter kom jag så till den ytterligt diskreta byggnad som utgjorde klassiska Harry's Bar. 

Ovan: Bellini med oliver, som jag fick det serverat vid mitt besök. 

Vad hade jag väntat mig? En klurig bartender som misstänksamt glodde på mig såsom ej varandes en av stammisarna? Hemingway och hans polare, pokulerandes i ett hörn med drinkar och cigaretter i högsta hugg? Inte direkt. Stället var ganska fullt med folk men ett lågt mummel dominerade lokalen. Jag kom direkt förbi en disk där en lång och elegant man i vit smokingjacka, liksom alla övriga i servisen, på engelska anvisade mig en plats i baren där jag beställde en Bellini (denna blandning av Prozecco och persikopuré) samt fick lite oliver till. Uppenbarligen gratis. Å andra aidan kostade drinken 17 EUR vilket jag tyckte var svindyrt redan för nästan nio år sedan. "Ja, här lär man inte sitta och dricka länge" for det väl genom mitt huvud. Jag satt där i godan ro och sippade på min Bellini utan att försöka dricka ur alltför snabbt. Besökarna var stillsamma. Vad jag kunde höra var merparten italienare, mest män i övre medelåldern. Jag slogs dock av att det uppenbarligen kom dit stamgäster då den långe och elegante mannen, som vakade som en hök över lokalen, välkomnade folk med fraser som "Buena sera, dottore" eller "Buena Sera, avvocato". Drack därefter ur min drink och knallade åter till hotellet i den onekligen vackra och ljuva venetianska natten. Det var mitt besök på Harry's. Och det mest turistartade jag gjort i hela mitt liv, tror jag. Så rolig är jag. 

Och så... dagens Proust! 

Ovan: Laure Heyman (1851 - 1940), salongsvärdinna, huvudsaklig förebild för Odette de Crecy samt älskarinna till både Prousts gammelfarbror och hans far. 

På sidan 308 – 325 i första delen ”Swanns värld”, skildras hur sällskapet bryter upp efter middagen med Forcheville och makarna Cottards och Verdurins kommentarer efteråt. Verdurins pratar illa om Swann som de anser betett sig dumt. Lite mer om Swanns kärlek till Odette och de pengar han varje månad ger henne. Han blir rörd då hon inför hela sällskapet talar om hans besök hos henne om kvällen. Hans vänner i societeten lite irriterad över hur han kommer och går. Han gör ett besök hos Odette som dock är trött och vill sova. Senare tror Swann att hon har någon hos sig och återvänder. Han ser att det lyser och efter tvekan knackar han svartsjukt på fönstret varefter han möts av två äldre och för honom okända män. Han hade tagit fel fönster!